imorgon

imorgon skriver jag min första exam i politik. tre timmar, tre uppsatser. — bära eller brista.

this blog stays alive because i say so!

som de flesta amatörbloggare har jag nu nått punkten då jag insett hur grovt meningslös den här bloggen är. har precis läst igenom de senaste inläggen och de är antingen helt obegripliga (jag skyller på sömnbrist) eller ointressanta. hursom, i don’t care, jag tänker fortsätta att projicera min banala vardag ut i etern. så det så.

så, en debriefing om mitt sexliv. jo häromdagen fikade jag med killen jag låg med förra terminen, och insåg det jag redan visste: fy fan vilken ointressant människa. meningen med hans liv är att bli framgångsrik och tjäna pengar, han har dåligt grundade högeråsikter, och han vet inte vem chavez är. förlåt, men vad har vi gemensamt? dessutom hade den jäveln mage att inleda fikastunden med “så.. vi har ju inte setts sen… ja du vet… kvällen när du inte fick den där positionen”. om det inte framkom av mitt förra inlägg om honom så ber jag nu förtydliga: den här killen vet bevisligen inte hur man hanterar människor på et respektfullt sätt, och det får bara honom att framstå som sämre själv. jag blir lite full i skratt av att han tydligen har ett sådant jävla behov av att sätta sig över mig, och av hans illa spelade sympati. skiftet från “det här är så gay” till “åh stackars dig som inte fick det” känns ju inte helt genuint. allrahelst när jag är övertygad om att han mest av allt bara syftar på att få till det. not gonna happen, kompis!

och med Mannen jag bryr mig om har det inte hänt så våldsamt mycket den senaste veckan. inte av brist på vilja, utan brist på tid, och så kommer det nog förbli tills efter tentorna är avklarade. gårdagens höjdpunkt var dock när jag sprang in i honom (eller snarare när han smög på mig bakifrån och daskade till mig med en bunt papper) i mataffären.

ungefär en gång i timmen får jag bpanik över tentorna och tycker att jag inte vet något om något. sen lugnar jag mig och äter choklad istället för att göra något produktivt. trevligt, men kanske inte så strategiskt.

“jag sminkar mig ju inte för någon annans skull, utan för min egen”

i socialantropologin har jag under året som gått läst lite alla möjliga etnografiska bitar här och där, och har täckt relativt skiftande kulturella mekanismer. vi har dock två “set texts” som jag nu febrilt läser igenom inför tentorna (SOM BÖRJAR OM TVÅ VECKOR!!!). en av dessa är veiled sentiments. honour and poetry in a bedouin society av lila abu-lughod. sjukt intressant, fokuserar en hel del på genusanalys, och vad det är som motiverar underordning. det handlar om implementerandet av flera parallela sociala koder, genom vilka man uppnår anseende. alltså kan de på botten av den sociala rangordningen uppnå just gott anseende genom att anpassa sig till gällande beteendekodex. en låg position i den sociala hierarkin innebär alltså inte skam per automatik. det är en intressant analys av underordning, eftersom den erkänner att de underordnade inte är passive offer, utan att de faktiskt väljer sitt beteende, och på så sätt kan uppnå mer eller mindre socialt anseende.

sociala strukturer projiceras alltså på indiver, och de görs berende av att upprätthålla dem: “if the threat to the social system can be experienced as a threat to individual respectability, then the social order will be reproduced by the actions of individuals in their everyday lives”. det är kanske inte ens alltid helt intressant huruvida det gäller slöjbärande eller nitisk konoformitet till rådande mode: mekanismen är densamma. något som är en struturerad tendens upplevs som något personligt, och därför upprätthålls och följs tendensen.

fria valet – hur var det nu?

ahh

helt plötsligt har jag typ fem möten den här veckan, och meningen är att jag nu snabbt ska ha ansvar och koll på tusen olika saker. huvudet snurrar, för samtidigt ska jag ju på något magiskt sätt plugga inför tentorna som abra ligger två veckor in i framtiden. ordförandeskap innebär bevisligen en delaktig abdikering av socialt umgänge.

(mend det är värt det. jag kan i alla fall börja varje dag med en tillfredsställande blick genom gardinen ut över new hall och tänka: “mitt kungadöme. godmorgon!”)

(och i söndags träffade jag mannen. han muttrade “vi syns sen” borta från sängen han, lat som han är, fortfarande dåsade i när jag skyndade till mitt handledarmöte i måndags morgon)

jag älskar min utbildning

det är så märkligt – jag kan inte längre minnas världen innan marx, som jag ju (i all ärlighet) inte visste något om förrän oktober, och som jag egentligen först nu börjar kunna. även om jag är latast i stan så har jag rört mig framåt, grunden jag står på är mycket stadigare: det kallas belägg. och idag knakar och brakar det i mitt huvud: i’m revising, men jag gör det aktivt och med utmanande motstånd från böckerna i min hylla.

imorse: föreläsning av den mest underbara antropologiföreläsaren i världen…
timmarna som gått sen dess: weber och rationalisation. mitt huvud har jobbat hårt.
eftermiddagen: stundande handledarmöte (”revision supervision”) med den värdelösa sociologiföreläsaren. jag har laddat med en massa frågor som han SKA svara på. sen möte med avgående ordförande för kåren som ska lära mig rubbet.
kvällen: öl. såklart. och mess till min man (även om det egentligen är hans fucking jävla tur att höra av sig, men jag vet ju att det liksom itne kommer att hända. plus att värdighet är så töntigt: jag får göra en princip av att se till att få det jag vill ha istället för att vänta och hoppas på att det dimper ner. med en princip i bakfickan känns det ju inte klängigt, liksom…)

(mest för att sådär meddela att ja jag borde känna mig sjukt stressad för det är lite mindre än tre veckr kvar till tentorna, men just nu bara njuter jag av att tänka)

om jag vore grovt sexuellt frustrerad

HA igårkväll fick jag ett FB-medelande från killen jag låg med förra terminen, som ba “men heeej åsa, grattis till att du fick ordförandeskapet. fick du mit sms häromdagen? tycker vi borde ses och catch up, är du väldigt uptagen de kommande dagarna?”

det här är alltså mannen med vem jag genomgick följande svängar:
1) han vill ha en relation. jag säger “nja jag är lite skeptisk till tvåsamhet”. han ba nja njo men okej vi forsätter odefinierat ett tag till
2) han avslutar liggandet eftersom han faktiskt VILL ha ett förhållande. och faktiskt så är det ju inte tillräckligt bra kemi mellan oss. och faktiskt så tycker han bättre om sitt ex som han bodde ihop med i ett år. och faktiskt så är det ju inte mig han tänker på när han tänker på vilken tjej det är han ska gifta sig med.
3) helt plötsligt ändrar han sig helt, för faktiskt, så har han inte tid för ett förhållande, så därför har han rätt att vara dissig. (jag, å andra sidan, har drösar med överbliven tid. jag läser ju faktiskt bara ett sådant där förkastligt samhällsämne, och har ju bara utöver det en fucking jävla kampanj att driva)
4) faktiskt, så trodde han inte att tjejer kunde vilja ha BARA SEX. så det var ju för min skull, liksom, som han inte ville vara bara kk. 

DESSUTOM var han ett sånt jävla as under min union-kampanj och vägrade att hjälpa mig fastän han känner asmånga på sitt college. istället tittade han snett och sa att det ju var jävligt gay av mig att dra det så jävla långt. (gay är f.ö. något han själv utpekats som. faktum är att en fb-grupp startats för att uppmuntra honom att komma ut ur garderoben.) jag tror att han led/lider av mindervärdeskomplex. men det ska bli intressant att ta en fika med honom – jag anar att han inte fått ligga på ett tag och tror att jag är ett säkert kort. AS IF! men, haha, mig veterligen vill har bli ordförande för sin college-kår nästa år, så det finns all anledning att fostra goda relationer. det är ju ändå vårt grann-college…

pepp

för cirkus en timme sen fick jag hära att JA det blev jag som valdes till ordförande för kåren på mitt college och jag är galet glad! resten av kommittén är så sjukt jävla bra och det känns som att det kommer att bli ett intensivt men roligt år.

mannen jojjar det fram med. ibland känns det som att vi är jätteintima och gulliga, och ibland känns det som att vi bara är kk. lite förvirrande, lite irriterande. allrahelst som hans humor är sådär sarkastisk, vilket ju stundtals kan vara svårt att tolka. igår och imorse tycker jag att han tog mig lite för givet, men det är okej för jag tror jag har fattat ungefär hur jag ska hantera det, och biter tillbaka ganska fint. har precis varnat honom för den armé av lesbiska horor (=ryktet vi på new hall har) jag håller på att mobilisera mot honom om han inte sköter sig.

det är sjukt varmt och jag är lite småbränd om ryggen. pluggandet går framåt: jag håller på att lära mig att få saker gjorda dagtid!! fantastiskt!

livet just nu i fem meningar:

-tjejen jag kandiderade med har inga problem med läget

-jag måste börja plugga ordentligt nu

-jag ställer upp i valet till ordförande för min college-kår

-solen skiner

-jag ska träffa mannen på torsdag!

fika, öl och skvaller

—har jag lagt alldeles för mycket tid på under veckan som gått. det huvudsakliga samtalsämnet har såklart varit Han***

och ja. vad ska jag säga? hela situationen är ju lätt surrealistisk. igår åt jag alltså lunch med honom. efteråt gick vi på promenad och låg i gräset i en halvtimme — och bara låg. sådär inslingrade i varandra, men utan att hångla. alltså: ingen alkohol, inget sex. liksom VA FAN? vad ÄR det här? det märkliga med det hela är att det i princip är omöjligt att relatera till det på ett avslappnat chillat sätt. för fatta grejen, vi har bara setts tre gånger, men ÄNDÅ har vi redan haft “vad tycker x/y/u/g om det här?”-snacket. men, liksom, vilket ”det här”? hur kan det ö.h.t. finnas ett “det här” när vi ju själva inte alls vet vad vi gör? självklart är det omständigheterna: jag ligger med fienden; fienden har en (ännu ovetande) galen f.d. flickvän; och det hela är så plötsligt och oplanerat. det är smaskigaste tänkbara skvallret förstås, men just det gör det så svårt att bara låta saker bli som de blir.

hm. jag måste ha ett snack med tjejen jag kandiderade med. snart.

***ja, jag uttrycker mig löjligt kryptiskt för när jag kollar blogg-statsen är det ibland referrers från översättingssidor där någon matat in hemside-url:et för att försöka läsa vad det står. lyckas sällan, då sidorna översätter typ tyska och sånt, men ändå. står det namn så blir det ju uppenbart.

skvallerobjekt

shit alltså. jag vet inte riktigt vad vi håller på med, han och jag.

igår var det debatt om feminism på the union.  givetvis handlade den om huruvida storbritanniens svar på carolina gynning – jordan – kan ses som en feministisk ikon. suck. jag höll ett kort tal när ordet gavs till publiken och det kändes fett bra. givetvis påpekade ordförande att det minsann var första gången någonsin som samtliga debattörer var kvinnliga. ehm, duktigt? skönt att kvinnor tillägnas en helt egen kväll så att vi tydligt markerar att detta ju är en kvinnofråga. sexindustrin och allt det där rör ju inte män, liksom.

hursom var det fullt med folk där, för på propsitionens sida talade bland andra cosmo-chefredaktören och en känd glamourmodell. jag hängde kvar länge i baren efteråt och bubbel-babblade. och det visade sig ju att jo minsann, hälften av de som var där visste ju om den gånga veckans natliga umgänge, och jag ombads betygsätta sexualförmågan på en skala från ett till tio. bland annat. humm. vi pratade inte riktigt med varandra. det är ju en gansla Känslig Situation så att säga. allrahelst eftersom hans galna ex-flickvän var där, och som fortfarande inte insett att det verkligen är helt slut mellan dem. tack gode gud visste hon nog inte om att jag alltså har legat med hennes livs kärlek, för hon är som sagt helt jävla galen och jag vet inte  riktigt vad hon skulle göra. hon verkar sakna hämningar i den här frågan och ställer hela tiden till med stora scener. när rösterna lästes upp i valet, tex, började hon hysteriskt skrika och springa runt runt runt när det visade sig att Han hade vunnit. för oss förlorare gjorde det situationen helt surrealistisk. en mindre scen ställde hon till med igår också, efter att ha släpat ut Honom för att röka och ha seriösa snack halva kvällen. när stället stängde och den sista muntra skaran begav sig därifrån skrek hon PRATA MED MIG och drog honom i armen. det var så bisarrt, framförallt eftersom hon själv inte insåg triangeldramat som i själva verket utspelade sig (– hon vet ju inte att jag är Den Andra Kvinnan). hade hon inte varit där hade jag följt med honom hem. istället slocknade jag i min kompis säng efter tedrickande och en nyckelborttappningsupptäckt. han är lite slemmig, min kompis, men en s.k. Karaktär. det hela var lite märkligt.

imorgon ska jag iaf äta lunch med Honom. hela grejen med den galna före-detta-flickvännen är lite problematisk, för nu blir det ju så att han väljer mig på något sätt, och då blir det ju automatiskt seriösare. wah wah. fortsättning följer.